Tre små solar har hängt i vårt fönster sedan citronträdet flyttade in. Första veckan överraskade hon oss med att fylla hela lägenheten med söt citrondoft. Översållad med små vita blommor stod hon där i söderfönstret och log mot snöslasket utanför. Martin penslade och penslade som en annan humla om kvällarna, här ska bli citroner....och det blev det. Små små gröna skott tittade snart fram på var och varannan gren...stor uppståndelse, hur skulle vi nu få dem att växa? Dagen då den sista marssnön föll tog vi mod till oss och skördade två av de tre stora citronerna för att ge plats och kraft åt de små nykomlingarna. Vad var då ett öde värt dessa två vackert gula läckerheter? Frukterna delades och den ljusa saften pressades ur skalen. I en stor bunke blandade vi vitt och luftigt skum av vitaste vita och en kylig lag av sötaste söta med citronernas syrliga saft. Medan graderna sjönk i bunken smälte snön på gatan, vi väntade. Inte idag men kanske i morgon. Vi rörde och rörde och på måndagen mixade vi.
Vi hade gjort den ljuvaste, mest silkeslena och alldeles himmelskt läskande citronsorbet du kan tänka dig. Tack kära citronträd för din fina frukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar